”Jag reste under sommaren 2022 på en längre resa i Stilla havet tillsammans med min man och våra två pojkar på 9 och 12 år. Det var en resa vi hade sett fram emot i flera år, då den blivit uppskjuten flera gånger på grund av corona. År 2022 blev drömmen äntligen verklighet och vi gav oss iväg mot Stilla havet.
Roadtrip på Fiji
Ett av länderna vi ville besöka var Fiji, där vi valde att göra en två veckors roadtrip på huvudön, Viti Levu. Fiji är kanske mest känt för sina paradisöar, där man vanligtvis ö-hoppar runt mellan öarna, men eftersom vi precis hade tillbringat sex veckor med att ö-hoppa mellan öar i Franska Polynesien ville vi istället uppleva kulturen och naturen på Fiji. En av de upplevelser vi såg mest fram emot var en fyra dagars homestay i en liten by, där vi skulle bo hos en lokal familj.
Homestay i Nakalova Village
När vi kom till byn en söndag eftermiddag skulle vi direkt till kyrkan. Vi skulle egentligen ha varit med på en välkomstceremoni först, men den fick vänta till efter kyrkan. Fijianerna är mycket religiösa, så de flesta i byn var med i kyrkan, och de tittade mycket nyfiket men vänligt på oss. En predikan i Fiji är en långdragen seans, och i det här fallet talade tre olika präster efter varandra, på fijianska; först en lugn predikan och till sist en 45-minuters långt och dramatiskt tal från den äldsta prästen. Under tiden spelades det massor av musik och fijiansk gospelsång. Texten till sångerna visades på en skärm, och bakgrundsbilden var ett snöigt landskap. Det var en mycket kontrastfylld upplevelse att stå i en liten, sparsamt inredd, öppen fijiansk kyrka i 30 graders värme och se snöflingor falla tyst och lugnt bakom psalmtexten.
Att följa sedvänjor...
Efter kyrkan var det dags att besöka byns äldste man, som skulle välkomna oss efter att vi hade presenterat en gåva som vi skulle ha med oss. Denna typ av gåva kallas sevu-sevu på fijianska, och det är obligatoriskt att ha med sig när man ska få tillåtelse att bo i en by. Sevu-sevu består av kava-rot, som man använder för att göra en lättare euforiserande dryck, som de lokala invånarna dricker. Kava ser ut och smakar som lerigt vatten (inte någon njutning kan jag berätta), och sedan får tungan lite pirrande känsla. Först skulle vi träffa de äldsta i byn, inklusive byns hövding, och säga Bula (som betyder "hej" och "välkommen" på fijianska, och som alla ropar till dig var du än går). Därefter skulle vi presentera gåvan för hövdingen, som han tog emot. Sedan tog kvinnorna över och började riva kavan, lägga den i en duk, hälla vatten över och sedan vrida det ner i en hink. Och sedan var det serverat! Min man skulle sitta på ett särskilt sätt och ta emot den lilla skålen. Han skulle ha på sig en traditionell kjol och sitta med benen i kors. Sedan skulle han klappa tre gånger, säga "BULA" (högt), och sedan ta emot skålen med båda händerna och dricka hela skålens innehåll. Det fanns inget utrymme för att lämna något kvar, eftersom det anses ge otur och vara oartigt. Jag hade väldigt roligt åt att han skulle dricka det, för jag tänkte att kvinnor inte var en del av ritualen... men tji fick jag då jag inte heller slapp undan och var tvungen att göra samma sak själv. Vi blev inte direkt påverkade av kavan, men jag sov otroligt bra den natten!
En del av byn
Efter ceremonin blev vi välkomnade som en del av byn och kunde röra oss som vi ville. De enda reglerna i traditionella fijianska byar är att man inte får ha solglasögon på sig, man får inte bära en ryggsäck på ryggen (det är ok att bära den i händerna), och man får inte visa axlar eller ha på sig korta klänningar. Jag fick dock dispens för en axelbandsklänning, eftersom det var väldigt varmt.
De flesta lokalinvånarna i de små byarna på Fiji är fattiga och lever mycket enkelt. En homestay är en unik möjlighet att få en inblick i hur lokalbefolkningen lever, och man ska därför inte förvänta sig samma levnadsstandard och hygien som på ett hotell. Själv behövde jag vänja mig vid det där med hygienen, men det var en del av upplevelsen. För oss alla fyra, och speciellt mina pojkar, var homestayet en av de största upplevelserna på hela vår långa resa. Pojkarna hade hela tiden en stor grupp barn att leka med, så de lekte och spelade fotboll från morgon till kväll. Alla fyra kvällar samlades byns alla barn hos vår familj, där de låg på golvet och tittade på Mr. Bean, som de alla, inklusive mina pojkar, skrattade gott åt.
En upplevelse vi inte hade velat vara utan
Som tack för att vi fick vara en del av byn köpte vi godis till alla barnen, och vi gav också några av pojkarnas gamla kläder till byn. Våra värdar, Assi och Navi, samlade alla barnen, och vi satt alla på golvet medan barnen ställde sig upp ett efter ett och berättade varför mina pojkar var deras bästa vänner. Sedan spelade och sjöng mina pojkar en sång för dem, och det var verkligen ett fint sätt att säga adjö. Vi fick alla krita på kinderna, förmodligen för att önska lycka och välgång.
Både mina pojkar var ledsna när vi lämnade byn, och det var även barnen i byn. Vistelsen har lämnat ett stort intryck på oss alla fyra. Ett homestay är verkligen något jag skulle rekommendera om du vill ha en äkta inblick i hur lokalbefolkningen lever - ett liv som på många sätt är långt ifrån vår vardag i Sverige.”
Drömmer du själv om en resa till Fiji?
Se våra spännande reseförslag till Fiji här
Du är också alltid välkommen att skicka en prisförfrågan - så kontaktar vi dig så snart som möjligt.
Roadtrip på Fiji
Ett av länderna vi ville besöka var Fiji, där vi valde att göra en två veckors roadtrip på huvudön, Viti Levu. Fiji är kanske mest känt för sina paradisöar, där man vanligtvis ö-hoppar runt mellan öarna, men eftersom vi precis hade tillbringat sex veckor med att ö-hoppa mellan öar i Franska Polynesien ville vi istället uppleva kulturen och naturen på Fiji. En av de upplevelser vi såg mest fram emot var en fyra dagars homestay i en liten by, där vi skulle bo hos en lokal familj.
Homestay i Nakalova Village
När vi kom till byn en söndag eftermiddag skulle vi direkt till kyrkan. Vi skulle egentligen ha varit med på en välkomstceremoni först, men den fick vänta till efter kyrkan. Fijianerna är mycket religiösa, så de flesta i byn var med i kyrkan, och de tittade mycket nyfiket men vänligt på oss. En predikan i Fiji är en långdragen seans, och i det här fallet talade tre olika präster efter varandra, på fijianska; först en lugn predikan och till sist en 45-minuters långt och dramatiskt tal från den äldsta prästen. Under tiden spelades det massor av musik och fijiansk gospelsång. Texten till sångerna visades på en skärm, och bakgrundsbilden var ett snöigt landskap. Det var en mycket kontrastfylld upplevelse att stå i en liten, sparsamt inredd, öppen fijiansk kyrka i 30 graders värme och se snöflingor falla tyst och lugnt bakom psalmtexten.
Att följa sedvänjor...
Efter kyrkan var det dags att besöka byns äldste man, som skulle välkomna oss efter att vi hade presenterat en gåva som vi skulle ha med oss. Denna typ av gåva kallas sevu-sevu på fijianska, och det är obligatoriskt att ha med sig när man ska få tillåtelse att bo i en by. Sevu-sevu består av kava-rot, som man använder för att göra en lättare euforiserande dryck, som de lokala invånarna dricker. Kava ser ut och smakar som lerigt vatten (inte någon njutning kan jag berätta), och sedan får tungan lite pirrande känsla. Först skulle vi träffa de äldsta i byn, inklusive byns hövding, och säga Bula (som betyder "hej" och "välkommen" på fijianska, och som alla ropar till dig var du än går). Därefter skulle vi presentera gåvan för hövdingen, som han tog emot. Sedan tog kvinnorna över och började riva kavan, lägga den i en duk, hälla vatten över och sedan vrida det ner i en hink. Och sedan var det serverat! Min man skulle sitta på ett särskilt sätt och ta emot den lilla skålen. Han skulle ha på sig en traditionell kjol och sitta med benen i kors. Sedan skulle han klappa tre gånger, säga "BULA" (högt), och sedan ta emot skålen med båda händerna och dricka hela skålens innehåll. Det fanns inget utrymme för att lämna något kvar, eftersom det anses ge otur och vara oartigt. Jag hade väldigt roligt åt att han skulle dricka det, för jag tänkte att kvinnor inte var en del av ritualen... men tji fick jag då jag inte heller slapp undan och var tvungen att göra samma sak själv. Vi blev inte direkt påverkade av kavan, men jag sov otroligt bra den natten!
En del av byn
Efter ceremonin blev vi välkomnade som en del av byn och kunde röra oss som vi ville. De enda reglerna i traditionella fijianska byar är att man inte får ha solglasögon på sig, man får inte bära en ryggsäck på ryggen (det är ok att bära den i händerna), och man får inte visa axlar eller ha på sig korta klänningar. Jag fick dock dispens för en axelbandsklänning, eftersom det var väldigt varmt.
De flesta lokalinvånarna i de små byarna på Fiji är fattiga och lever mycket enkelt. En homestay är en unik möjlighet att få en inblick i hur lokalbefolkningen lever, och man ska därför inte förvänta sig samma levnadsstandard och hygien som på ett hotell. Själv behövde jag vänja mig vid det där med hygienen, men det var en del av upplevelsen. För oss alla fyra, och speciellt mina pojkar, var homestayet en av de största upplevelserna på hela vår långa resa. Pojkarna hade hela tiden en stor grupp barn att leka med, så de lekte och spelade fotboll från morgon till kväll. Alla fyra kvällar samlades byns alla barn hos vår familj, där de låg på golvet och tittade på Mr. Bean, som de alla, inklusive mina pojkar, skrattade gott åt.
En upplevelse vi inte hade velat vara utan
Som tack för att vi fick vara en del av byn köpte vi godis till alla barnen, och vi gav också några av pojkarnas gamla kläder till byn. Våra värdar, Assi och Navi, samlade alla barnen, och vi satt alla på golvet medan barnen ställde sig upp ett efter ett och berättade varför mina pojkar var deras bästa vänner. Sedan spelade och sjöng mina pojkar en sång för dem, och det var verkligen ett fint sätt att säga adjö. Vi fick alla krita på kinderna, förmodligen för att önska lycka och välgång.
Både mina pojkar var ledsna när vi lämnade byn, och det var även barnen i byn. Vistelsen har lämnat ett stort intryck på oss alla fyra. Ett homestay är verkligen något jag skulle rekommendera om du vill ha en äkta inblick i hur lokalbefolkningen lever - ett liv som på många sätt är långt ifrån vår vardag i Sverige.”
Drömmer du själv om en resa till Fiji?
Se våra spännande reseförslag till Fiji här
Du är också alltid välkommen att skicka en prisförfrågan - så kontaktar vi dig så snart som möjligt.
