- Råd & inspiration
- Blogg
- Öluff i Filippinernas ö-paradis - El Nido, Boracay, Bantayan, Loboc River & Bohol
Palawan – El Nido
Från Port Barton tog vi oss med bil cirka fyra timmar norrut på slingriga, dåliga vägar och nådde till slut fram till den största besöksdestinationen på Palawan: El Nido. Vår bil kunde inte köra hela vägen till vårt hotell som låg på den långa stranden Las Cabañas, längst ut på en udde, men den gulliga hotellpersonalen slängde utan större svårigheter upp våra stora resväskor, vagn, bilbarnstolar och annat på axlar och huvuden och traskade iväg, och så vi på släptåg. Väl nere på stranden blev vi nästan andlösa av hur vackert det var. Inte nog med att stranden var fantastisk i sig, den var också omgiven av höga, branta berg täckta av grönska som stack upp ur havet. Det var så vackert att det nästan inte gick att förklara!
Vi bodde alldeles otroligt, verkligen direkt på stranden, med en helt otrolig havsutsikt. Solen gick ned på vår strand och varje eftermiddag kom massor av besökare till stranden som ville se den vackra solnedgången. Hotellet är litet och charmigt, från vårt rum har vi den mest otroliga havsutsikten och allt känns väldigt personligt här. Det finns inte så mycket att göra här på vår strand, mer än att bara leka i sanden, äta glass och hoppa i vågor och därför bestämde vi oss för att hinna med två utflyktsdagar under vår vecka här. En dag åkte vi in till El Nido stad, som är ganska stor och full med de vanliga turistbutikerna, massor av restauranger och utflyktsarrangörer. Klientelet är till stor del backpackers och vi som barnfamilj stack helt klart ut här. De flesta här bokar utflykter och tar sig ut med båt till omkringliggande laguner, stränder och öar. Det är ett väldigt snävt utflyktsutbud, och samtliga arrangörer – som är flera hundra stycken –erbjuder utflykterna A, B, C och D. Vi, som gärna vill göra sånt som inte alla andra turister gör, blev lite frustrerade av detta. Vi valde till slut utflykt C, och dagen efter möttes vi på stranden i El Nido tillsammans med hundratals andra turister som skulle ut på olika båtutflykter, och den inte alltid helt smidiga logistiken gjorde att vi fick vänta på stranden i nästan 1,5 timme innan vi fick hoppa på vår båt och komma iväg tillsammans med ett tiotal italienare som vi delade båt med. De otroligt höga och branta klipporna som reste sig ur havet var väldigt magnifika och häftiga att se på nära hand, och vi fick en mysig dag och var glada över att ha sett lite mer av El Nido än bara vår strand. Väl tillbaka vid hotellet kunde vi ändå konstatera att vi nog har det vackraste läget i hela staden, och att vår strand är så mycket finare och mysigare än inne i El Nido.
Restips 3: Det behövs ingen stor packning inför en långresa på Filippinerna. Ungefär en gång i veckan lämnade vi in en stor påse med tvätt på ett tvätteri, för ungefär 1000 pesos (200 SEK). Sen fick vi tillbaka det en dag senare – torkat, vikt och väldoftande. Så lyxigt och skönt inför packning och hotellbyte!
Hotell: Las Cabanas Beach Resort
Boracay – White Beach
Från den pyttelilla flygplatsen på El Nido flög vi till turistmagneten Boracay. Här checkade vi in på ett hotell som ligger mitt på White Beach, den största stranden på Boracay, som flera gånger har utsetts till världens vackraste strand. Stranden är uppdelad i District 1, 2 och 3, där vi bodde i 2 som alltså är mitt på stranden. Här råder full kommers av utflyktsförsäljare, massagestudios, souvenirbutiker, restauranger och gatuförsäljare. Stranden är verkligen helt gudomligt vacker, och för 20 år sedan, när det var lugnare här, kan jag verkligen tänka mig att det var ett paradis.
Efter en lugn vecka på El Nido tyckte vi alla att det var roligt att komma hit, och vårt hotell var absolut ett av de livligare i området. Hotellets restaurang var fullsatt varje kväll, det var två eldshower varje kväll som barnen älskade, trubadurer spelade hela tiden och det fanns hur mycket som helst att göra.
Vi gjorde några utflykter under veckan, och min man passade på att ta sitt Padi Advanced Diver certifikat här, så han var iväg ett par timmar varje morgon och dök bland skeppsvrak och störtade flygplan. Vi åkte till en liten och lugn strand som heter Bindiwi beach, och som enligt många är öns mysigaste strand, och även till stranden på andra sidan ön, Bolabog, och tittade på alla som kitesurfade i vågorna där. Vi var också en eftermiddag på ett stort shoppingcenter där barnen fick leka av sig på ett lekland.
Restips 4: Om du har tänkt öluffa med barn, försök att alternera mellan lugnare och mer välbesökta öar – för mycket av det lugna blir långtråkigt, men för mycket kommers och aktiviteter riskerar att trötta ut framförallt föräldrarna 😉
Hotell: Red Coconut
Bantayan – Santa Fe
Från Boracay flög vi tillbaka till Cebu city till slut, och än en gång förundrades vi över standarden på inrikesflygen på Filippinerna. De är tysta, bekväma och med gott om plats, och har dessutom avgått exakt i tid varje gång vi har åkt inrikes, tvärt emot vad vi hade blivit varnade för innan resan.
Väl framme i Cebu hämtades vi av en chaufför som körde oss tre timmar till öns norra spets, där vi skulle ta färjan till Bantayan. Bantayan var lite av en chansning i vårt reseprogram, och valdes efter att några blogginlägg och kollegor hade tipsat om denna outforskade pärla.
Vårt hotell på Bantayan var raka motsatsen till Boracay. Hotellet består av runt 20 stugor och några hotellrum som ligger på en lugn och fin strand, som är offentlig och många lokala därför badar på. Här är tyst, lugnt och fridfullt, och vi njuter verkligen av miljön allihop. Här fanns restaurang, bar, några solstolar, kajaker, biljardbord och spa – allt som behövs för oss.
Bantayan är en stor ö och det finns mycket att se och göra här. Vi hade åtta hela dagar på ön där vi blandade vila och strandhäng på ”vår” strand med utflykter runt på ön. Vi bodde i Santa Fe, som är en av öns tre städer. Här är väldigt lokalt och inte alls många turister. Vi bodde precis vid två stora skolor och det är massor med barn som vill leka med och titta på våra barn, och de tycker att vi är minst lika spännande som vi tycker att de är! Det var härligt att få uppleva det äkta Filippinerna igen, långt bort från turiststråken.
En dag åkte vi till en lagun, Baigad lagoon, som man bara kunde nå till fots eller med båt. Där spenderade vi en ljuvlig heldag på en liten ö vid lagunen, där det fanns en jättetrevlig strandrestaurang, hängmattor och massor av lekställen för barnen. Utöver två skotska damer som vi delade båten med var det bara lokala besökare här, som åkte hit med sina stora matsäckar fulla med mat, åt, spelade kort och umgicks hela dagen.
Vi åkte också till en av öns paradisstränder, Sandira beach, som verkligen tog andan ur oss. Här var vattnet fullständigt kristallklart, sanden pudervit och antal besökare var inte mer än runt 20 stycken. Hit åkte vi med vår chaufför som vi hade lärt känna när vi ankom, och som körde oss runt på ön under några dagar i sin tricycle, som är det absolut vanligaste transportsättet på Filippinerna.
Det som gjorde klart störst intryck på oss under vår vistelse på Bantayan var den grupp av barn som vi lärde känna på stranden vid vårt hotell, dit de kom varje dag efter skolan för att sälja de snäcksmycken och dekorationer som deras familjemedlemmar hade tillverkat. Mellan arbetet så tillät de sig att leka lite i sanden, och bjöd genast in våra barn till sin lek, som gladeligen lånade ut både fotboll och strandleksaker. Vi träffade barnen på stranden flera dagar och gav dem lite pennor och andra saker som de fick ta med sig hem. De visade oss dessutom sin lokala strand, Sugar beach, där vi hoppade från fiskebåtar, spelade boll och fångade fisk. Det var sorgligt att säga hejdå till dessa ljuvliga barn och det blev ett stort kramkalas när vi skulle åka, och de alla stod och vinkade efter vår bil när vi åkte mot hamnen vår sista dag på Bantayan.
Hotell: Kota Beach
Bohol – Loboc River
Ännu en lång dag väntade oss när vi tog oss från Bantayan tillbaka till Bohol, som var den ön vi började vårt äventyr på. Här mötte vi vår chaufför när vi ankom med färjan, som körde oss till Loboc river resort, där vi var framme 10 timmar efter att vi hade lämnat vårt hotell på Bantayan.
Restips 5: Underskatta inte tidsåtgången när du byter ö på Filippinerna, utan räkna med att varje förflyttning tar en hel resdag.
Loboc River är en av Filippinernas stora sevärdheter, dit de flesta besökare åker över dagen för att uppleva floden från en av de många båtar som åker upp och ner längs floden. Vi hade fått tips från en kollega om att stanna vid Loboc River i några dagar, för att uppleva området i lugn och ro, och inte trängas med alla andra passagerare på båtarna. Och det visade sig verkligen vara ett utmärkt val! Vi bodde på vackra Loboc River Resort i en stor villa med utsikt över den stilla floden, och våra tre dagar här fylldes med massor av aktiviteter som man kunde göra från hotellet. Vi paddlade kajak, matade alla djuren på resorten (ankor, apor, oxar och kaniner), åkte zipline och linbana över floden, vandrade på hängbroar och körde runt i området med en tricycleförare.
Hotell: Loboc River Resort
Bohol – Anda
Från Loboc river hade vi en kort resa till resans sista stopp. Anda var en ort vi inte hade läst så mycket om, men som jag hört om från några av mina kollegor, som sa att det var en väldigt mysig kustby med stor, fin strand och bra dykning.
Anda är framförallt känt bland dykare, då området anses ha några av världens bästa dykplatser. Och min man som hade blivit en inbiten dykare under resans gång kunde bara hålla med, och spenderade många dagar tillsammans med hotellets andra dykentusiaster på spännande dykutflykter. Vid det här laget hade vi vant oss vid Filippinernas lokala anda och att invånarna ofta var nyfikna på oss västerlänningar. Och tur var nog det – för Anda var verkligen lokalt! Utanför hotellen som låg längs med kusten fanns nästan inga turister, och under dagarna på stranden, på marknaden och inne i stan träffade vi bara lokalbor. Anda var billigt, vacker och autentiskt – och vi var så glada över att avsluta vår resa här. Vi ägnade dagarna åt att åka till olika grottor där vi badade tillsammans med områdets barn, och vågade oss till och med på att hyra bil själva några dagar, då vi hade vant oss vid trafiken på Filippinerna, som på alla sätt var både lugnare och vänligare än i Sverige.
Nyfiken på mer Filippinerna-inspiration? Läs första delen av Elins öluff-berättelse här, som går till Panglao, Siquijor och Port Barton på Palawan.
Vill du också öluffa på Filippinerna – som backpacker, på egen hand eller tillsammans med familjen? Se alla våra reseförslag här och få inspiration till din resa.
Från Port Barton tog vi oss med bil cirka fyra timmar norrut på slingriga, dåliga vägar och nådde till slut fram till den största besöksdestinationen på Palawan: El Nido. Vår bil kunde inte köra hela vägen till vårt hotell som låg på den långa stranden Las Cabañas, längst ut på en udde, men den gulliga hotellpersonalen slängde utan större svårigheter upp våra stora resväskor, vagn, bilbarnstolar och annat på axlar och huvuden och traskade iväg, och så vi på släptåg. Väl nere på stranden blev vi nästan andlösa av hur vackert det var. Inte nog med att stranden var fantastisk i sig, den var också omgiven av höga, branta berg täckta av grönska som stack upp ur havet. Det var så vackert att det nästan inte gick att förklara!
Vi bodde alldeles otroligt, verkligen direkt på stranden, med en helt otrolig havsutsikt. Solen gick ned på vår strand och varje eftermiddag kom massor av besökare till stranden som ville se den vackra solnedgången. Hotellet är litet och charmigt, från vårt rum har vi den mest otroliga havsutsikten och allt känns väldigt personligt här. Det finns inte så mycket att göra här på vår strand, mer än att bara leka i sanden, äta glass och hoppa i vågor och därför bestämde vi oss för att hinna med två utflyktsdagar under vår vecka här. En dag åkte vi in till El Nido stad, som är ganska stor och full med de vanliga turistbutikerna, massor av restauranger och utflyktsarrangörer. Klientelet är till stor del backpackers och vi som barnfamilj stack helt klart ut här. De flesta här bokar utflykter och tar sig ut med båt till omkringliggande laguner, stränder och öar. Det är ett väldigt snävt utflyktsutbud, och samtliga arrangörer – som är flera hundra stycken –erbjuder utflykterna A, B, C och D. Vi, som gärna vill göra sånt som inte alla andra turister gör, blev lite frustrerade av detta. Vi valde till slut utflykt C, och dagen efter möttes vi på stranden i El Nido tillsammans med hundratals andra turister som skulle ut på olika båtutflykter, och den inte alltid helt smidiga logistiken gjorde att vi fick vänta på stranden i nästan 1,5 timme innan vi fick hoppa på vår båt och komma iväg tillsammans med ett tiotal italienare som vi delade båt med. De otroligt höga och branta klipporna som reste sig ur havet var väldigt magnifika och häftiga att se på nära hand, och vi fick en mysig dag och var glada över att ha sett lite mer av El Nido än bara vår strand. Väl tillbaka vid hotellet kunde vi ändå konstatera att vi nog har det vackraste läget i hela staden, och att vår strand är så mycket finare och mysigare än inne i El Nido.
Restips 3: Det behövs ingen stor packning inför en långresa på Filippinerna. Ungefär en gång i veckan lämnade vi in en stor påse med tvätt på ett tvätteri, för ungefär 1000 pesos (200 SEK). Sen fick vi tillbaka det en dag senare – torkat, vikt och väldoftande. Så lyxigt och skönt inför packning och hotellbyte!
Hotell: Las Cabanas Beach Resort
Boracay – White Beach
Från den pyttelilla flygplatsen på El Nido flög vi till turistmagneten Boracay. Här checkade vi in på ett hotell som ligger mitt på White Beach, den största stranden på Boracay, som flera gånger har utsetts till världens vackraste strand. Stranden är uppdelad i District 1, 2 och 3, där vi bodde i 2 som alltså är mitt på stranden. Här råder full kommers av utflyktsförsäljare, massagestudios, souvenirbutiker, restauranger och gatuförsäljare. Stranden är verkligen helt gudomligt vacker, och för 20 år sedan, när det var lugnare här, kan jag verkligen tänka mig att det var ett paradis.
Efter en lugn vecka på El Nido tyckte vi alla att det var roligt att komma hit, och vårt hotell var absolut ett av de livligare i området. Hotellets restaurang var fullsatt varje kväll, det var två eldshower varje kväll som barnen älskade, trubadurer spelade hela tiden och det fanns hur mycket som helst att göra.
Vi gjorde några utflykter under veckan, och min man passade på att ta sitt Padi Advanced Diver certifikat här, så han var iväg ett par timmar varje morgon och dök bland skeppsvrak och störtade flygplan. Vi åkte till en liten och lugn strand som heter Bindiwi beach, och som enligt många är öns mysigaste strand, och även till stranden på andra sidan ön, Bolabog, och tittade på alla som kitesurfade i vågorna där. Vi var också en eftermiddag på ett stort shoppingcenter där barnen fick leka av sig på ett lekland.
Restips 4: Om du har tänkt öluffa med barn, försök att alternera mellan lugnare och mer välbesökta öar – för mycket av det lugna blir långtråkigt, men för mycket kommers och aktiviteter riskerar att trötta ut framförallt föräldrarna 😉
Hotell: Red Coconut
Bantayan – Santa Fe
Från Boracay flög vi tillbaka till Cebu city till slut, och än en gång förundrades vi över standarden på inrikesflygen på Filippinerna. De är tysta, bekväma och med gott om plats, och har dessutom avgått exakt i tid varje gång vi har åkt inrikes, tvärt emot vad vi hade blivit varnade för innan resan.
Väl framme i Cebu hämtades vi av en chaufför som körde oss tre timmar till öns norra spets, där vi skulle ta färjan till Bantayan. Bantayan var lite av en chansning i vårt reseprogram, och valdes efter att några blogginlägg och kollegor hade tipsat om denna outforskade pärla.
Vårt hotell på Bantayan var raka motsatsen till Boracay. Hotellet består av runt 20 stugor och några hotellrum som ligger på en lugn och fin strand, som är offentlig och många lokala därför badar på. Här är tyst, lugnt och fridfullt, och vi njuter verkligen av miljön allihop. Här fanns restaurang, bar, några solstolar, kajaker, biljardbord och spa – allt som behövs för oss.
Bantayan är en stor ö och det finns mycket att se och göra här. Vi hade åtta hela dagar på ön där vi blandade vila och strandhäng på ”vår” strand med utflykter runt på ön. Vi bodde i Santa Fe, som är en av öns tre städer. Här är väldigt lokalt och inte alls många turister. Vi bodde precis vid två stora skolor och det är massor med barn som vill leka med och titta på våra barn, och de tycker att vi är minst lika spännande som vi tycker att de är! Det var härligt att få uppleva det äkta Filippinerna igen, långt bort från turiststråken.
En dag åkte vi till en lagun, Baigad lagoon, som man bara kunde nå till fots eller med båt. Där spenderade vi en ljuvlig heldag på en liten ö vid lagunen, där det fanns en jättetrevlig strandrestaurang, hängmattor och massor av lekställen för barnen. Utöver två skotska damer som vi delade båten med var det bara lokala besökare här, som åkte hit med sina stora matsäckar fulla med mat, åt, spelade kort och umgicks hela dagen.
Vi åkte också till en av öns paradisstränder, Sandira beach, som verkligen tog andan ur oss. Här var vattnet fullständigt kristallklart, sanden pudervit och antal besökare var inte mer än runt 20 stycken. Hit åkte vi med vår chaufför som vi hade lärt känna när vi ankom, och som körde oss runt på ön under några dagar i sin tricycle, som är det absolut vanligaste transportsättet på Filippinerna.
Det som gjorde klart störst intryck på oss under vår vistelse på Bantayan var den grupp av barn som vi lärde känna på stranden vid vårt hotell, dit de kom varje dag efter skolan för att sälja de snäcksmycken och dekorationer som deras familjemedlemmar hade tillverkat. Mellan arbetet så tillät de sig att leka lite i sanden, och bjöd genast in våra barn till sin lek, som gladeligen lånade ut både fotboll och strandleksaker. Vi träffade barnen på stranden flera dagar och gav dem lite pennor och andra saker som de fick ta med sig hem. De visade oss dessutom sin lokala strand, Sugar beach, där vi hoppade från fiskebåtar, spelade boll och fångade fisk. Det var sorgligt att säga hejdå till dessa ljuvliga barn och det blev ett stort kramkalas när vi skulle åka, och de alla stod och vinkade efter vår bil när vi åkte mot hamnen vår sista dag på Bantayan.
Hotell: Kota Beach
Bohol – Loboc River
Ännu en lång dag väntade oss när vi tog oss från Bantayan tillbaka till Bohol, som var den ön vi började vårt äventyr på. Här mötte vi vår chaufför när vi ankom med färjan, som körde oss till Loboc river resort, där vi var framme 10 timmar efter att vi hade lämnat vårt hotell på Bantayan.
Restips 5: Underskatta inte tidsåtgången när du byter ö på Filippinerna, utan räkna med att varje förflyttning tar en hel resdag.
Loboc River är en av Filippinernas stora sevärdheter, dit de flesta besökare åker över dagen för att uppleva floden från en av de många båtar som åker upp och ner längs floden. Vi hade fått tips från en kollega om att stanna vid Loboc River i några dagar, för att uppleva området i lugn och ro, och inte trängas med alla andra passagerare på båtarna. Och det visade sig verkligen vara ett utmärkt val! Vi bodde på vackra Loboc River Resort i en stor villa med utsikt över den stilla floden, och våra tre dagar här fylldes med massor av aktiviteter som man kunde göra från hotellet. Vi paddlade kajak, matade alla djuren på resorten (ankor, apor, oxar och kaniner), åkte zipline och linbana över floden, vandrade på hängbroar och körde runt i området med en tricycleförare.
Hotell: Loboc River Resort
Bohol – Anda
Från Loboc river hade vi en kort resa till resans sista stopp. Anda var en ort vi inte hade läst så mycket om, men som jag hört om från några av mina kollegor, som sa att det var en väldigt mysig kustby med stor, fin strand och bra dykning.
Anda är framförallt känt bland dykare, då området anses ha några av världens bästa dykplatser. Och min man som hade blivit en inbiten dykare under resans gång kunde bara hålla med, och spenderade många dagar tillsammans med hotellets andra dykentusiaster på spännande dykutflykter. Vid det här laget hade vi vant oss vid Filippinernas lokala anda och att invånarna ofta var nyfikna på oss västerlänningar. Och tur var nog det – för Anda var verkligen lokalt! Utanför hotellen som låg längs med kusten fanns nästan inga turister, och under dagarna på stranden, på marknaden och inne i stan träffade vi bara lokalbor. Anda var billigt, vacker och autentiskt – och vi var så glada över att avsluta vår resa här. Vi ägnade dagarna åt att åka till olika grottor där vi badade tillsammans med områdets barn, och vågade oss till och med på att hyra bil själva några dagar, då vi hade vant oss vid trafiken på Filippinerna, som på alla sätt var både lugnare och vänligare än i Sverige.
Nyfiken på mer Filippinerna-inspiration? Läs första delen av Elins öluff-berättelse här, som går till Panglao, Siquijor och Port Barton på Palawan.
Vill du också öluffa på Filippinerna – som backpacker, på egen hand eller tillsammans med familjen? Se alla våra reseförslag här och få inspiration till din resa.
