Jag blir aldrig trött på Mexiko! Jag älskar verkligen landet - dofterna, ljuden, språket, naturen och framför allt färgerna. Mexiko har allt. Min första resa gick hit 2013, och sedan dess har jag besökt landet flera gånger och även praktiserat i Mexiko City. Min man och jag var båda föräldralediga, och tanken på en återförening med landet tillsammans med honom och våra två små flickor gav mig fjärilar i magen. Därför hoppade vi ombord på planet mot Cancun och begav oss ut på ett 5-veckors familjeäventyr i vackra Mexiko.
En avslappnad start i Playa del Carmen
Vi landade i Cancun, där vi blev hämtade på flygplatsen och körda till vårt hotell i Playacar söder om Playa del Carmen. Här checkade vi in på ett all inclusive-hotell där vi kunde landa medan vi vande oss vid värmen och framför allt tidsskillnaden. Dagarna gick åt till lek i poolen och vid havet samt små utflykter till de omgivande kaféerna och butikerna. Den avslappnade starten var bra för oss, men som den stora Mexiko-älskare jag är längtade jag också efter att resa vidare och visa min familj en annan del av Mexiko, där vi skulle få stå lite mer på egna ben.
Stämning, cenoter och museibesök i Valladolid
Nästa stopp på resan var Valladolid, som har upptagits på Unescos världsarvlista, och inte utan anledning. Flera av de färgstarka, vackra byggnaderna i Valladolid härstammar ända från 1500-talet, och i stadens centrum får man känslan av att kliva in i en annan tid. Gatorna är kullerstensbelagda, byggnaderna låga och trottoarerna smala. Det krävs ett stort mått vilja om man vill uppleva staden med två barnvagnar, men det hade vi. Vi steg upp tidigt på morgonen, tog barnvagnarna och gick ut. Vi köpte juice från de lokala på gatan och begav oss mot matmarknaden i stadens centrum för att få en mexikansk frukost. Vi upplevde staden till fots medan vi njöt av hur husen bytte färg. Här fick vi verkligen känslan av att äntligen ha kommit till Mexiko. Min äldsta dotter och jag tog också ett dopp i Cenote Zací, som ligger inne i staden. Verkligen praktiskt med centralt belägna cenotes när man reser med två små barn och gärna vill uppleva en cenote (färskvattengrotta). Det var en fantastisk upplevelse att simma i det klara vattnet omgivet av stenväggar med lianer hängande över oss.
Ett måste för mig var också att besöka Casa de los Venados. Det är ett privatägt museum med över 3 000 mexikanska konstverk. Paret som äger museet jobbar för att främja kulturturismen i området och därför erbjuds guidade turer varje dag, där de inte förväntar sig något annat än en donation till bevarandet av museet. Museet var speciellt för mig eftersom de har ett särskilt rum dedikerat till den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo som jag är mycket fascinerad av - faktiskt så mycket att min dotter är uppkallad efter henne. Besöket blev inte besviken, eftersom det förutom "Frida-rummet" också finns mycket annan konst som berättar om Mexikos historia. Valladolid är en stad jag gärna vill återvända till igen.
Chichén Itzá och mysiga stunder i Mérida
Vi gav oss av tidigt på morgonen från Valladolid, eftersom vi på vägen till Mérida skulle göra ett stopp vid Chichén Itzá. Det är en gammal mayaby, en av de sjunya underverken, och har precis som Valladolid listats av UNESCO. Jag hade varit där tidigare, men såg fram emot en återträff. Många tror att Chichén Itzá bara består av den välkända pyramiden, men området är fullt av ruiner som var och en ger en inblick i mayafolkets liv. Att gå runt bland ruinerna är extremt fascinerande, men eftersom det inte finns mycket skugga fortsatte vi efter en timme mot Mérida.
Mérida är den största staden på Yucatanhalvön, och vi såg fram emot att uppleva storstaden. Staden är en blandning av vackra, renoverade byggnader som för tankarna till Paris. Ett särskilt kännetecken är El Pinar, som är ett stort och helt rosa hus. Byggstilen är fransk och drar till sig mångas uppmärksamhet tack vare det imponerande byggnadsverket. Bland stadens vackra pärlor finns det också en del byggnader som för länge sedan har haft sin storhetstid. Vi använde tiden här för att utforska staden till fots - särskilt längs huvudgatan Paseo de Montejo, som är stängd för biltrafik varje söndag kl. 8-12. Lokalbefolkningen utnyttjar detta för att springa och cykla på vägen, vilket var en trevlig paus från bilarnas buller. Méridas läge bjuder också in till utflykter utanför staden, vilket vi tog tillvara på. Vi åkte till den barnvänliga och mindre besökta Cenotes Hacienda Mucuyché. Området består av den nedlagda haciendan och två cenoter som är förbundna och där man kan simma mellan. Vattnet är smaragdgrönt och klippväggarna runtom är täckta med en hel växtmatta. Den första cenoten är halvöppen, från vilken vi simmade genom kanalen till den andra, som ligger mer stängd. Här kan man skymta himlen genom små öppningar i taket, vilket ger en alldeles speciell och lugn atmosfär. Den är också mycket barnvänlig, eftersom de har anlagt en stig, så om inte alla vill simma eller om man som vi har ett mindre barn på armen, kan man gå med de andra runt utan att missa något. Efterföljande lunch hölls hos en lokal familj, där min äldsta dotter fick vara med i köket och göra empanadas över öppen eld.
I Mérida utforskade vi också den lokala marknaden, där man kan köpa leksaker, kläder och mat. Tjejerna fick mycket uppmärksamhet och till och med en ballong, för om det är något mexikanerna älskar så är det barn. Tiden flög iväg i Mérida, och snart var det dags att resa vidare till Isla Holbox.
Isla Holbox med sand, strand och ö-mys
Redan vid ankomsten till Holbox drabbades vi av den behagliga ö-stämningen. Gatorna består av sand, transporten sker till fots, på cykel eller i golfbil, och förtrollande gatukonst pryder byggnaderna. Kameran gick verkligen varm på Isla Holbox! Vi njöt av att gå längs sandiga gator, leka på lekplatsen mitt i staden och bada i hotellets pool. Poolen var verkligen vår bästa vän här, eftersom stranden tyvärr var full med tång. Det tog dock inte glädjen från oss, eftersom glass på stranden alltid smakar lika gott - tång eller ej. Vår äventyrslust fick oss att hyra en golfbil som vi åkte på upptäcktsfärd med. Vi körde genom staden från strand till strand, drack kalla kokosnötsdrinkar och åt färsk mango. Att köra i sand kan bäst beskrivas som en skumpig åktur på en berg- och dalbana, men trots det somnade båda flickorna i golfbilen på vägen tillbaka till hotellet - mycket imponerande. Efter fyra nätter vid kusten fortsatte vi mot Oaxaca.
Oaxaca - mer mexikanskt blir det inte!
Oaxaca får mig alltid att känna mig som om jag är med i Disney-filmen Coco. Gatorna är kullerstensbelagda och smala, husen är fyrkantiga och färgglada och det finns marknader där man lätt går vilse bland de färgglada varorna. När man kommer ut från marknaden och tittar upp ser man de berömda mexikanska flaggorna fladdra i luften - det blir inte mycket mer mexikanskt än så. När jag tänker på Oaxaca kan jag inte låta bli att tänka på maten. Som de matälskare vi är hade vi redan dammsugit alla program på Netflix om Oaxacas kök. Vi såg särskilt fram emot att smaka deras Tlayuda - en stor halvstekt eller rostad tortilla med sallad, kött, Oaxaca-ost och självklart salsa. Det påminner om en pizza i mexikansk tappning, och det smakade lika gott som det låter.
I Oaxaca bodde vi lite utanför den staden, eftersom trafiken där inne är ganska hektisk, och med två små barn prioriterade vi vår nattsömn högre än hotellets läge. Lyckligtvis älskar vi att upptäcka till fots, så det passade oss perfekt att gå in till centrum och ta en taxi hem. På en av promenaderna till centrum hamnade vi plötsligt på en magisk gata, där ögonen vandrade från hus till hus och från motiv till motiv. Här fanns catrinas (kvinnliga skeletthuvuden som särskilt används vid Dödens dag i Mexiko) i olika tolkningar, mariachiorkestrar (underhållningsmusik från Mexiko), karnevalgäster, blommor och kolibrier. Alla motiven strålade av färg och våra ögon var på helspänn. Även på områdets kaféer var den konstnärliga stämningen på topp, och Xochimilco blev därmed ännu en pärla i raden av oförglömliga upplevelser. Senare hamnade vi plötsligt mitt i ett bröllopståg bestående av musikband, otaliga dansare, män på styltor, stora dockor och självklart ett brudpar. Speciellt min äldsta dotter kunde inte få nog av det, så vi följde tåget en bra bit. Mexikanerna vet verkligen hur man firar, och det här var inget undantag.
Vårt uppehåll i Oaxaca bjöd också på en resa till Monte Alban, som är ett stort arkeologiskt område strax utanför Oaxaca. Det ligger med utsikt över staden, och till skillnad från Chichen Itzá får du klättra på flera av ruinerna - till stor glädje för vår äldsta dotter. Här tog vi bärselen, så medan tre av familjemedlemmarna utforskade, tog den yngsta en tupplur. Det var vad man kallar perfekt timing. Efter sex upplevelserika nätter i Oaxaca var det dags att flyga vidare till resans sista stopp; Mexico City.
Varför Mexico City är fantastiskt med barn
Jag hade stora förväntningar på Mexico City, som är mi corazón (mitt hjärta). Den staden betyder så mycket för mig att jag har stadens längd- och breddgrader tatuerade på mina fötter. Mexico City har helt enkelt allt, och jag såg fram emot att uppleva staden med min familj.
Vi vandrade runt staden med två barnvagnar, vilket var en sann förnöjelse. Gatorna är breda, så på många ställen finns det plats för en mindre allé i mitten, där man kan gå, cykla eller springa. Min man älskar att springa, så han gick upp tidigt varje morgon och sprang en runda i Chapultepec-parken. Den är enormt stor - faktiskt dubbelt så stor som Central Park i New York. I parken finns olika museer, en djurpark, ett slott och en sjö med vattencyklar. Vi prioriterade en tur på vattnet och en tur i djurparken, som är gratis. Många tror felaktigt att Mexico City inte är särskilt frodig, men det är den, och för oss som barnfamilj var det ett paradis att gå runt i parkerna, som dessutom har fantastiska lekplatser. Som tidigare nämnt älskar mexikanerna barn och har till och med en Barnens Dag. Den dagen åkte vi till Zócalo, där det fanns hoppborgar, ansiktsmålning, olika spel och vattenmelon - och allt var gratis!
När jag är i Mexico City är det obligatoriskt för mig att besöka La Casa Azul, som är Frida Kahlos barndomshem, och där hon också bodde med sin man Diego Rivera. Vi hade bokat biljetter i förväg för besöket, och det var verkligen en fin upplevelse. La Casa Azul ligger i stadsdelen Coyoacán, som är ett av mina favoritområden i Mexico City. Här säljer de ballonger i gathörnen och keramik på marknaden, och överallt finns små bodar med ting och tangel. Vi besökte Coyoacán flera gånger, där vi också besökte en mindre park uppkallad efter Frida Kahlo. Resten av familjen gick till lekplatsen medan jag hoppade på en guidad cykeltur i området. Det kan starkt rekommenderas.
Vi älskar att åka båt, så det var naturligt för oss att också ta en utflykt till Xochimilco som ligger i den södra delen av Mexico City. Här kan man hyra en trajinera, som är den sorts båt som går ut på kanalerna. Kanalerna är det sista levnadsminnet efter ett stort vattentransportsystem som byggts av aztekerna. Mexico City är faktiskt grundat på en gammal sjöbotten och sjunker därför upp till 50 centimeter varje år – det är häpnadsväckande att tänka på! Det är flest människor i Xochimilco under helgen, när lokalbefolkningen åker ut för att äta, koppla av och dricka lite tequila, medan mariachiorkestrar hoppar från båt till båt. Båtarna är vackert dekorerade med namn skrivna i alla regnbågens färger. Det är lite kaotiskt på ett härligt sätt, och vi sög i oss alla intryck.
Vi tillbringade också en eftermiddag med min väns familj, som bor där. Även om varken min man eller barnen kan spanska, hade vi en riktigt trevlig stund. Samtalen var på både spanska, engelska och med gester. Jag är inte heller flytande på spanska, men för mexikanerna spelar det inte så stor roll. De är bara tacksamma för att man försöker.
Vi hade åtta nätter i Mexico City, men vi hann inte med allt vi ville göra. Vi njöt dock av varje sekund av vårt besök.
Hasta luego, Mexiko!
Vilken upplevelse. Vilket land. Resan var nu slut, och vi hoppade på planet tillbaka till Skandinavien. För oss var det lyckligtvis inte ett farväl, utan bara ett hasta luego (på återseende), för som jag brukar säga; Mexiko är alltid en bra idé.
Drömmer du själv om att resa?
Se våra många spännande reseförslag till Mexiko
Eller skicka en prisförfrågan - så blir du kontaktad av våra erfarna resekonsulter.
En avslappnad start i Playa del Carmen
Vi landade i Cancun, där vi blev hämtade på flygplatsen och körda till vårt hotell i Playacar söder om Playa del Carmen. Här checkade vi in på ett all inclusive-hotell där vi kunde landa medan vi vande oss vid värmen och framför allt tidsskillnaden. Dagarna gick åt till lek i poolen och vid havet samt små utflykter till de omgivande kaféerna och butikerna. Den avslappnade starten var bra för oss, men som den stora Mexiko-älskare jag är längtade jag också efter att resa vidare och visa min familj en annan del av Mexiko, där vi skulle få stå lite mer på egna ben.
Stämning, cenoter och museibesök i Valladolid
Nästa stopp på resan var Valladolid, som har upptagits på Unescos världsarvlista, och inte utan anledning. Flera av de färgstarka, vackra byggnaderna i Valladolid härstammar ända från 1500-talet, och i stadens centrum får man känslan av att kliva in i en annan tid. Gatorna är kullerstensbelagda, byggnaderna låga och trottoarerna smala. Det krävs ett stort mått vilja om man vill uppleva staden med två barnvagnar, men det hade vi. Vi steg upp tidigt på morgonen, tog barnvagnarna och gick ut. Vi köpte juice från de lokala på gatan och begav oss mot matmarknaden i stadens centrum för att få en mexikansk frukost. Vi upplevde staden till fots medan vi njöt av hur husen bytte färg. Här fick vi verkligen känslan av att äntligen ha kommit till Mexiko. Min äldsta dotter och jag tog också ett dopp i Cenote Zací, som ligger inne i staden. Verkligen praktiskt med centralt belägna cenotes när man reser med två små barn och gärna vill uppleva en cenote (färskvattengrotta). Det var en fantastisk upplevelse att simma i det klara vattnet omgivet av stenväggar med lianer hängande över oss.
Ett måste för mig var också att besöka Casa de los Venados. Det är ett privatägt museum med över 3 000 mexikanska konstverk. Paret som äger museet jobbar för att främja kulturturismen i området och därför erbjuds guidade turer varje dag, där de inte förväntar sig något annat än en donation till bevarandet av museet. Museet var speciellt för mig eftersom de har ett särskilt rum dedikerat till den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo som jag är mycket fascinerad av - faktiskt så mycket att min dotter är uppkallad efter henne. Besöket blev inte besviken, eftersom det förutom "Frida-rummet" också finns mycket annan konst som berättar om Mexikos historia. Valladolid är en stad jag gärna vill återvända till igen.
Chichén Itzá och mysiga stunder i Mérida
Vi gav oss av tidigt på morgonen från Valladolid, eftersom vi på vägen till Mérida skulle göra ett stopp vid Chichén Itzá. Det är en gammal mayaby, en av de sjunya underverken, och har precis som Valladolid listats av UNESCO. Jag hade varit där tidigare, men såg fram emot en återträff. Många tror att Chichén Itzá bara består av den välkända pyramiden, men området är fullt av ruiner som var och en ger en inblick i mayafolkets liv. Att gå runt bland ruinerna är extremt fascinerande, men eftersom det inte finns mycket skugga fortsatte vi efter en timme mot Mérida.
Mérida är den största staden på Yucatanhalvön, och vi såg fram emot att uppleva storstaden. Staden är en blandning av vackra, renoverade byggnader som för tankarna till Paris. Ett särskilt kännetecken är El Pinar, som är ett stort och helt rosa hus. Byggstilen är fransk och drar till sig mångas uppmärksamhet tack vare det imponerande byggnadsverket. Bland stadens vackra pärlor finns det också en del byggnader som för länge sedan har haft sin storhetstid. Vi använde tiden här för att utforska staden till fots - särskilt längs huvudgatan Paseo de Montejo, som är stängd för biltrafik varje söndag kl. 8-12. Lokalbefolkningen utnyttjar detta för att springa och cykla på vägen, vilket var en trevlig paus från bilarnas buller. Méridas läge bjuder också in till utflykter utanför staden, vilket vi tog tillvara på. Vi åkte till den barnvänliga och mindre besökta Cenotes Hacienda Mucuyché. Området består av den nedlagda haciendan och två cenoter som är förbundna och där man kan simma mellan. Vattnet är smaragdgrönt och klippväggarna runtom är täckta med en hel växtmatta. Den första cenoten är halvöppen, från vilken vi simmade genom kanalen till den andra, som ligger mer stängd. Här kan man skymta himlen genom små öppningar i taket, vilket ger en alldeles speciell och lugn atmosfär. Den är också mycket barnvänlig, eftersom de har anlagt en stig, så om inte alla vill simma eller om man som vi har ett mindre barn på armen, kan man gå med de andra runt utan att missa något. Efterföljande lunch hölls hos en lokal familj, där min äldsta dotter fick vara med i köket och göra empanadas över öppen eld.
I Mérida utforskade vi också den lokala marknaden, där man kan köpa leksaker, kläder och mat. Tjejerna fick mycket uppmärksamhet och till och med en ballong, för om det är något mexikanerna älskar så är det barn. Tiden flög iväg i Mérida, och snart var det dags att resa vidare till Isla Holbox.
Isla Holbox med sand, strand och ö-mys
Redan vid ankomsten till Holbox drabbades vi av den behagliga ö-stämningen. Gatorna består av sand, transporten sker till fots, på cykel eller i golfbil, och förtrollande gatukonst pryder byggnaderna. Kameran gick verkligen varm på Isla Holbox! Vi njöt av att gå längs sandiga gator, leka på lekplatsen mitt i staden och bada i hotellets pool. Poolen var verkligen vår bästa vän här, eftersom stranden tyvärr var full med tång. Det tog dock inte glädjen från oss, eftersom glass på stranden alltid smakar lika gott - tång eller ej. Vår äventyrslust fick oss att hyra en golfbil som vi åkte på upptäcktsfärd med. Vi körde genom staden från strand till strand, drack kalla kokosnötsdrinkar och åt färsk mango. Att köra i sand kan bäst beskrivas som en skumpig åktur på en berg- och dalbana, men trots det somnade båda flickorna i golfbilen på vägen tillbaka till hotellet - mycket imponerande. Efter fyra nätter vid kusten fortsatte vi mot Oaxaca.
Oaxaca - mer mexikanskt blir det inte!
Oaxaca får mig alltid att känna mig som om jag är med i Disney-filmen Coco. Gatorna är kullerstensbelagda och smala, husen är fyrkantiga och färgglada och det finns marknader där man lätt går vilse bland de färgglada varorna. När man kommer ut från marknaden och tittar upp ser man de berömda mexikanska flaggorna fladdra i luften - det blir inte mycket mer mexikanskt än så. När jag tänker på Oaxaca kan jag inte låta bli att tänka på maten. Som de matälskare vi är hade vi redan dammsugit alla program på Netflix om Oaxacas kök. Vi såg särskilt fram emot att smaka deras Tlayuda - en stor halvstekt eller rostad tortilla med sallad, kött, Oaxaca-ost och självklart salsa. Det påminner om en pizza i mexikansk tappning, och det smakade lika gott som det låter.
I Oaxaca bodde vi lite utanför den staden, eftersom trafiken där inne är ganska hektisk, och med två små barn prioriterade vi vår nattsömn högre än hotellets läge. Lyckligtvis älskar vi att upptäcka till fots, så det passade oss perfekt att gå in till centrum och ta en taxi hem. På en av promenaderna till centrum hamnade vi plötsligt på en magisk gata, där ögonen vandrade från hus till hus och från motiv till motiv. Här fanns catrinas (kvinnliga skeletthuvuden som särskilt används vid Dödens dag i Mexiko) i olika tolkningar, mariachiorkestrar (underhållningsmusik från Mexiko), karnevalgäster, blommor och kolibrier. Alla motiven strålade av färg och våra ögon var på helspänn. Även på områdets kaféer var den konstnärliga stämningen på topp, och Xochimilco blev därmed ännu en pärla i raden av oförglömliga upplevelser. Senare hamnade vi plötsligt mitt i ett bröllopståg bestående av musikband, otaliga dansare, män på styltor, stora dockor och självklart ett brudpar. Speciellt min äldsta dotter kunde inte få nog av det, så vi följde tåget en bra bit. Mexikanerna vet verkligen hur man firar, och det här var inget undantag.
Vårt uppehåll i Oaxaca bjöd också på en resa till Monte Alban, som är ett stort arkeologiskt område strax utanför Oaxaca. Det ligger med utsikt över staden, och till skillnad från Chichen Itzá får du klättra på flera av ruinerna - till stor glädje för vår äldsta dotter. Här tog vi bärselen, så medan tre av familjemedlemmarna utforskade, tog den yngsta en tupplur. Det var vad man kallar perfekt timing. Efter sex upplevelserika nätter i Oaxaca var det dags att flyga vidare till resans sista stopp; Mexico City.
Varför Mexico City är fantastiskt med barn
Jag hade stora förväntningar på Mexico City, som är mi corazón (mitt hjärta). Den staden betyder så mycket för mig att jag har stadens längd- och breddgrader tatuerade på mina fötter. Mexico City har helt enkelt allt, och jag såg fram emot att uppleva staden med min familj.
Vi vandrade runt staden med två barnvagnar, vilket var en sann förnöjelse. Gatorna är breda, så på många ställen finns det plats för en mindre allé i mitten, där man kan gå, cykla eller springa. Min man älskar att springa, så han gick upp tidigt varje morgon och sprang en runda i Chapultepec-parken. Den är enormt stor - faktiskt dubbelt så stor som Central Park i New York. I parken finns olika museer, en djurpark, ett slott och en sjö med vattencyklar. Vi prioriterade en tur på vattnet och en tur i djurparken, som är gratis. Många tror felaktigt att Mexico City inte är särskilt frodig, men det är den, och för oss som barnfamilj var det ett paradis att gå runt i parkerna, som dessutom har fantastiska lekplatser. Som tidigare nämnt älskar mexikanerna barn och har till och med en Barnens Dag. Den dagen åkte vi till Zócalo, där det fanns hoppborgar, ansiktsmålning, olika spel och vattenmelon - och allt var gratis!
När jag är i Mexico City är det obligatoriskt för mig att besöka La Casa Azul, som är Frida Kahlos barndomshem, och där hon också bodde med sin man Diego Rivera. Vi hade bokat biljetter i förväg för besöket, och det var verkligen en fin upplevelse. La Casa Azul ligger i stadsdelen Coyoacán, som är ett av mina favoritområden i Mexico City. Här säljer de ballonger i gathörnen och keramik på marknaden, och överallt finns små bodar med ting och tangel. Vi besökte Coyoacán flera gånger, där vi också besökte en mindre park uppkallad efter Frida Kahlo. Resten av familjen gick till lekplatsen medan jag hoppade på en guidad cykeltur i området. Det kan starkt rekommenderas.
Vi älskar att åka båt, så det var naturligt för oss att också ta en utflykt till Xochimilco som ligger i den södra delen av Mexico City. Här kan man hyra en trajinera, som är den sorts båt som går ut på kanalerna. Kanalerna är det sista levnadsminnet efter ett stort vattentransportsystem som byggts av aztekerna. Mexico City är faktiskt grundat på en gammal sjöbotten och sjunker därför upp till 50 centimeter varje år – det är häpnadsväckande att tänka på! Det är flest människor i Xochimilco under helgen, när lokalbefolkningen åker ut för att äta, koppla av och dricka lite tequila, medan mariachiorkestrar hoppar från båt till båt. Båtarna är vackert dekorerade med namn skrivna i alla regnbågens färger. Det är lite kaotiskt på ett härligt sätt, och vi sög i oss alla intryck.
Vi tillbringade också en eftermiddag med min väns familj, som bor där. Även om varken min man eller barnen kan spanska, hade vi en riktigt trevlig stund. Samtalen var på både spanska, engelska och med gester. Jag är inte heller flytande på spanska, men för mexikanerna spelar det inte så stor roll. De är bara tacksamma för att man försöker.
Vi hade åtta nätter i Mexico City, men vi hann inte med allt vi ville göra. Vi njöt dock av varje sekund av vårt besök.
Hasta luego, Mexiko!
Vilken upplevelse. Vilket land. Resan var nu slut, och vi hoppade på planet tillbaka till Skandinavien. För oss var det lyckligtvis inte ett farväl, utan bara ett hasta luego (på återseende), för som jag brukar säga; Mexiko är alltid en bra idé.
Drömmer du själv om att resa?
Se våra många spännande reseförslag till Mexiko
Eller skicka en prisförfrågan - så blir du kontaktad av våra erfarna resekonsulter.
